WHO har förklarat pandemin som över, något som dessvärre inte gäller för svenska företag. Om den rödgröna näringspolitiken var ett stort misslyckande, inte minst under pandemin, är det nu hög tid för det blågula regeringsunderlaget att leverera åtgärder värdiga inte bara vårt lands prövade företag – utan som särskilt kan åstadkomma det utlovade paradigmskiftet.
Kreditupplysningsföretaget Creditsafe uppmätte under juni månad den högsta konkurssiffran sedan mätningarnas början 1999. Den snabbt växande lågkonjunkturen skördade inte mindre än 815 svenska bolag på 30 dagar – motsvarande nästan 10.000 döda företag på årsbasis.
I Creditsafes pressmeddelande gör VD:n Henrik Jacobsson följande dystra konstaterande (3/7): ”Många bolag har tyvärr inte motståndskraft att hålla ut, vilket bidrar till det vi ser nu – rekordhöga konkurstal. Aldrig tidigare har konkurserna varit på en så här hög nivå. Inte ens under pandemin.”
Rekord i företagskonkurser och storbanksvinster
Parallellt med att svenska företag upplever de värsta tiderna på mer än två decennier, redovisade under förra veckan de fyra svenska storbankerna sina fortsatt växande vinster för årets andra kvartal. Första kvartalet i år gjorde Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank sammantaget hisnande 47 miljarder kronor i rörelsevinst – en siffra som ökade ytterligare till drygt 51 miljarder för andra kvartalet.
För att åskådliggöra det orimliga i detta förhållande räcker det att jämföra med våra nordiska grannar, där SvD:s genomgång visar att ”stigande räntor är goda nyheter för bankerna”, något som speciellt gäller för ”de svenska storbankerna som ökar sina vinster i snabbare takt än banker i de andra nordiska länderna” (13/7). Intressant nog konstaterade UC tidigare under året att Sverige även sticker ut i Norden med den snabba ökningen av antalet konkurser (1/3).
Just stigande räntor lyfts fram som den enkla förklaringen till de växande storbanksvinsterna. Skrapar man dock lite mer på ytan framgår att de svenska storbankerna blivit alltmer fokuserade på bolån till privatpersoner och bostadsrättsföreningar. Detta innebär nämligen enklare, mer lönsamma och mindre riskfyllda affärer än att låna ut pengar till företag med faktisk verksamhet. Man kan därmed ifrågasätta huruvida bankerna verkligen utgör det smörjmedel i ekonomin som de själva gärna vill göra gällande.
Bristfällig (S)vensk storbankspolitik
Den svenska socialdemokratin har historiskt slagit sig för bröstet över sin påstått goda näringspolitik. Rolf Åbjörnsson, insolvensadvokat sedan 1970-talet och f d riksdagsman för KD, håller emellertid inte alls med – särskild vad gäller de svenska storbankerna:
– Denna information blottlägger för oss praktiker att vi i Sverige har ett systemfel när det gäller näringspolitiken. Storbankernas övervinster är en effekt av en oligopolmarknad som inte är sund. Utländska banker har försökt etablera sig i Sverige utan någon egentlig framgång. Konkurrensverket skulle nog behöva titta närmare på detta.
Svenska Bankföreningens senaste genomgång visar att sedan avregleringen av den svenska bankmarknaden 1986 har endast en utländsk bank – Danske Bank – etablerat sig med ett komplett utbud som konkurrerar med de svenska storbankerna (24/3). Om detta ytterligare påvisar vidden av den rödgröna näringspolitikens misslyckande, uppstår frågan vad de blågula har att erbjuda? Finansminister Elisabeth Svantesson (M) sade förra tisdagen att bankernas agerande ”reser en rad frågetecken om konkurrenssituationen” samt att hon inte utesluter ”att det kan behövas fler politiska initiativ för att öka konkurrensen på den svenska bankmarknaden” (SVT 18/7).
Nya rekonstruktionslagen bov i dramat
Rolf Åbjörnsson menar att en annan viktig bov i dramat är den nya lagen om företagsrekonstruktion, som trädde i kraft den 1 augusti förra året:
– Som har påtalats efter hand från flera olika håll så fungerar inte den nya rekonstruktionslagen. Syftet med lagen var att livskraftiga bolag inte skulle sättas i konkurs, men så blev uppenbarligen inte fallet.
För över ett halvår sedan konstaterade Rolf Åbjörnsson tillsammans med Peter Thörn, ordförande i Småföretagarnas riksförbund, i den nu smått profetiska Di Debatt-artikeln ”Medan konkurserna frodas avrättas småföretag under nya lagen” följande (6/12 -22): ”Antalet företagsrekonstruktioner har kollapsat till förmån för konkurser under den nya lagen om företagsrekonstruktion. Om inget görs omgående skapar den nya lagen en avrättningsplats för mindre företag som ytterligare förvärrar den pågående konkursvågen.”
Statliga skatteanstånd ännu största bov
Även om den nya bristfälliga rekonstruktionslagen inneburit att många företag med underliggande livskraft offrats i onödan, menar Rolf Åbjörnsson att den största boven i dramat är de skatteanstånd som staten först beviljat genom Skatteverket under pandemin och sedan börjat återkräva samtidigt som lågkonjunkturen slog till på bred front:
– En annan anledning till det stora antalet konkurser är att de rikliga anstånd som Skatteverket medgivit löpt ut, och sålunda måste gamla skatter och räntor betalas omgående. Många företag har nog sett anstånden som ett slags bidrag och inte ett lån som måste betalas tillbaka.
I en annan Di Debatt-artikel från tidigare i år, skrev Rolf Åbjörnsson att ”när coronapandemin slog till med full kraft för snart tre år sedan var Moderaterna tidigt ute och riktade besk kritik mot regeringens stöd till landets företag, som innebar ytterligare skuldsättning snarare än kostnadslättnad” och refererade Ulf Kristerssons budskap från en pressträff i mars 2020: ”Det räcker inte med att ge lån, utan nu måste direkta stöd in på kontot hos företagen” (29/1).
Rödgrönt näringspolitikmisslyckande
Rolf Åbjörnsson går hårt åt den svenska näringspolitiken, som inte endast haft en tydlig slagsida åt vänster:
– Näringspolitiken har historiskt handlagts med vänsterhanden. En effektiv näringspolitik är i det moderna samhället helt avgörande för landets välstånd. Kontakten mellan politik och näringsliv måste intensifieras på en nivå som fångar upp erfarenheter från det praktiska företagandet. Socialismen har visat sig otjänlig som idé varför nya vägar måste exploateras.
En sådan väg vore att det blågula regeringsunderlaget åtgärdade några av alla de brister som det rödgröna efterlämnat och på allvar uppfyller de utställda löftena om ett ”paradigmskifte”. Rolf Åbjörnsson förklarar vidare:
– Vad som skulle behövas är en kombination av att förlänga skatteanstånden bortom den 12 september och att samtidigt efterskänka delar av vad som tidigare beviljats. Det är endast så man kan läka företagens växande obestånd och därigenom undvika onödiga konkurser.
Vad vi pratar om här är inte nya startups eller företag som misskött sina skatteinbetalningar, eftersom de inte kvalificerar för att erhålla skatteanstånd. Vi pratar i stället om alla de tusentals svenska företag som har en sund verksamhet, har funnits på marknaden flera år och som varje månad betalar in moms, källskatter och arbetsgivaravgifter – som enkelt uttryckt får hjulen att snurra i ekonomin.
Omfördela skatter mellan företag och storbanker!
För att slutligen återknyta till den lösning som Moderaterna förordade i början av pandemin, att slopa arbetsgivaravgifterna under två månader, presenterar Rolf Åbjörnsson ett väldigt konkret förslag:
– Utöver att förlänga perioden för skatteanstånd tror jag att skuldbördan på landets företag måste lättas. Ett effektivare sätt än skuldnedskrivning är att just göra som Moderaterna föreslog, nämligen att slopa arbetsgivaravgifterna under resten av det här året. Detta skulle med fördel kunna kombineras med att storbankerna samtidigt tvingas betala moms på alla sina olika avgifter – givetvis med ett parallellt förbud mot att höja avgifterna med momsbeloppet.
I Sverige är som bekant i princip allt som man köper belagt med moms – märkligt nog dock undantaget försäkringar och just bankernas olika avgifter. Eftersom storbankerna uppenbarligen inte längre fyller sin funktion som ekonomiskt smörjmedel i utlåning till företag, skulle en sådan lösning åstadkomma en välbehövlig omfördelning i skattetryck mellan svenska företag och de fyra storbankerna.
Även om vårdpersonalens uppoffringar under pandemin rätteligen hyllades, är det få som visar samma respekt för de svenska företag som inte bara gjort detsamma; faktum är att företagen mer än tre år senare tvingas till fortsatta uppoffringar. Det är därmed hög tid att den blågula ledningen av landet börjar driva en näringspolitik värdig våra företag – och som inte minst kan åstadkomma det utlovade paradigmskiftet.
